15 år

Det er årsdag igjen. I femten år har jeg båret rundt på mitt usynlige, sorte hull. I år er jeg visst tom for ord, men da får heller andre slippe til.

Noen setter dype spor
Andre trår på frossen jord
Noen høster andre sår
Noen tar og andre får

Noen blåser bort som støv
Rester etter vissent løv
Andre risser i din bark
Som på et tre i livets park

Jeg tror det skal gå greit. Blomster er kjøpt inn og en god venn kommer for å være sammen med meg. 17. januar blir uansett aldri en normal dag.

Trädet

Vad det är dumt att tro
att man kan glömma
och dumt att tro
att tiden läker såren,
Den stora sorgen
– den är intet sår,
den är ett frö
som fötts i hjärtats gömma
och gror och växer
till ett träd med åren
och bär en bitter
blomning varje vår.

-Karl Asplund

et barn for lite

18 tanker på “15 år”

  1. :storklem: og mange varme tankar frå meg, det er noko intenst vondt og naturstridig over dette som du har opplevd som eg berre kan ane konturane av. så bra at du har nokon hos deg som forstår.

  2. Tenker på deg, sender deg gode klemmer og er glad du har en god venn som er sammen med deg i sorgen.

  3. Varme tanker og en god klem sendes til deg på en vanskelig dag.
    Livet er så uendelig skjørt og ikke alle får leve det.
    ((klem))

  4. Dette kan jeg ikke forestille meg, annet enn at det må være ganske ufattelig i alt det konkrete.
    Jeg tenker på deg *klem*

Det er stengt for kommentarer.